fredag 9 maj 2008

Fortsättning

Efter några timmars vaktande blev vi tvungna att flytta vårt utomordentligt fina läger upp på en jättehög kulle, det var sjukt jobbigt att bära upp all materiel upp för backen, men när vi kommit halvvägs skickade dom iväg oss på uppdrag, vi skulle möta en kille som skulle ge oss mat. Vi anade ugglor i mossen när vi närmade oss stället och tog en omväg för att komma dit, när vi väl kom fram mötte vi en väldigt förvånad löjtnad då dom inte planerade att vi skulle komma fram pga att dom tänkte göra ett eldöverfall mot oss, han sprang iväg och ringde ett samtal och mycket riktigt, det kom snart en gubbe som började skjuta på oss och vi sköt naturligtvis tillbaka, trots att vi var trötta och började få ont i fötterna sprang/sköt vi i omgångar i ca 2 kilometer, och efter det var vi sjukt trötta så vi la oss och sov i en timma mitt i ingenstans...

Efter att vi gått tillbaka till lägret han vi vila i drygt en halvtimma innan vi skulle riva lägret för gott för att vandra till slutmålet kråk skjutfält ca 2 mil bort, det innebar att vi var tvugna att gå från 20.00 tills vi var framme, vi kom fram vid 07.00, vid det laget hade jag fått väldiga tryckskador på fötterna, sista milen haltade jag fram, det är nog bland det värsta jag har gjort... När vi väl kom fram skulle vi spränga nått ställe, så vi rekade det och började sedan anfallet, när vi hade genomfört det (troligtvis världens sämsta) var var det bara det sista kvar, att springa 2 kilometer till med en av våra soldater på bår för att det skulle bli lite jobbigare till slutet av provet. Dum som jag var tog jag på mig ansvaret att bära radion (en radio 180 som vägde 11 kilo). Jag sprang med den på ryggen, och båren på axeln ca 40% av tiden och vid det laget kände jag inte mina fötter utan bara sprang och sprang... När vi tillslut kom fram så ramlade alla ihop av utmattning, och jag hade problem att gå hela den kvällen, men det blev snabbt bättre och redan dagen efter gick jag hyfsat... När vi väl hade baskerceremonin kände man sig otroligt stolt över att ha klarat det, sjukt mycket mer än vad någon av oss hade föreställt sig...

Det var den historien... om ni vill ha mer detaljerat är det bara att fråga!


Inga kommentarer: